Häromdagen var jag på studiebesök i vår vackra stadspark med Tekniska nämnden (jag har börjat där nu, men visserligen som reserv). Vi hade turen att få vackert väder, vi satt och fikade vid stora scenen, vi fick lite guidning och jag vet inte hur många gånger vår tourguide sa ordet "magnolia" haha han var helt frälst vid dessa träd! jag har fått ordet magnolia på hjärnan totalt;) och visst är de fina men själv föredrar jag nog när blommorna börjar komma, då är det så otroligt fint att vandra runt i stadsparken då.
Och visst tror jag att alla örebroare har spenderat en hel del kvällar i stadsparken när man var ung, det var liksom dit man gick på vårkanten en fredag eller lördagkväll när man var sådär 15-16. Vilka minnen, åh jag börjar få åldersnoja, jag vill bli ung igen!
Jag har bestämt mig för att sälja min balklänning, som jag egentligen tycker mycket om men som jag antagligen aldrig mer kommer att använda och då känns det bara dumt att den inte används igen. Klänningen är magenta färgad med silverfärgad halterneck , ganska vid i midjan med mycket tyg "runt benen". Stl M, den är dock lite insydd både upptill och nertill på längden. Jag är 166 cm lång och har vanligtvis stl 36. Nypris var 3000 kr, och nu säljer jag den för 1000 kr (men det går givetvis att få kompispris).
I torsdags så fick jag äntligen min examen:) eller två rättare sagt, då jag tog ut både min kandidat- och magisterexamen denna termin! Det känns lite overkligt, tror inte riktigt att jag har fattat att jag har tagit examen från universitetet och att jag ska lämna skollivet bakom mig...det känns faktiskt lite sorgligt. Och nu är det dags att ta tag i sitt liv, skaffa ett jobb, osv. Vilket förhoppningsvis kommer att gå lättare med en examen i bagaget.
Men först och främst nu ska det firas att jag har tagit examen:)
Jag ogillar egentligen när folk skryter men en dag som denna måste jag ju tillåta mig själv att skryta lite;) det var bara ett betyg som jag inte hade VG på (vilket är det högsta som vi rättsvetare kan få).
Idag var jag en liten sväng och tittade på Juridiska Olympiaden och som vanligt nuförtiden på alla studentevenemang känner jag mig så gammal haha...åkte hem och fick lite nostalgikänslor, minns när delar av min klass var med i Juridiska Olympiaden för tre år sedan (jag var dock inte med i själva spelandet, jag är ju ingen sportig människa;)) Åh vad jag saknar den tiden, tror att det var min bästa och roligaste termin i plugget någonsin, Good times!
Igår var det en tung dag. Min syster fick ta bort sin kanin:( som hade varit sjuk i en veckas tid. Det kan vara komplicerat när en kanin blir sjuk och trots att vi hade varit hos veterinären, matade med specialmat och medicin så räckte det inte. Sista dygnet fick hon vara inlagd på Strömsholm med dropp men det hjälpte inte heller:(
Nu ligger hon begravd bredvid vår fina katt Mozart som gick bort tidigare i år..
Alltså usch så tråkigt, trots att man vet att djur har kortare liv än människor så vänjer man sig aldrig riktigt vid att de försvinner från jordelivet.
Nu är det snart dags igen för en liten Parissemester, har bokat både flyg och hotell. Denna gång blir det mer som ett stopp på väg till den riktiga destinationen som denna gång är en småstad i östra Frankrike. En vän (som jag lärde känna under min utbytestid i Belgien) ska gifta sig! Bröllopet blir därmed det stora målet för resan men det skadar ju inte att man stannar till i Paris. Trots att jag har varit där ett par gånger tidigare så känner jag att det finns så mycket kvar att se där, jag vill bland annat ha mer tid i Versailles och mer tid på Louvren samt hinna spendera en halvdag på "Västra stranden", Latinkvarteren är min favoritdel av Paris!
Och sen är det ju detta eviga I-landsproblem, vad ska man ha på sig? jag har en enkel ljusblå, knälång klänning som är väldigt "rak" i modellen, undrar om den är för enkel för ett bröllop? jag kommer ju i och för sig att ha klackar och givetvis smycken, men är det tillräckligt? hm vad tror ni andra? Kan ju tilläggas att det är ett ganska litet bröllop och att det ska vara en borgerlig vigsel.
Sen till den svåraste frågan vad ska man ge till brudparet i bröllopspresent?
Jag tror att alla behöver ett ställe dit man går när man känner att man ibland bara behöver "stanna tiden", bara vara, stressa ner, slippa tankar om vardagen. "Mitt" ställe som jag gärna går till när jag behöver en lugn stund är Rynningeviken. Det är väldigt fint där och jag tror att vara nära vatten har en lugnande inverkan på mig. Jag får alltid en härlig energikick av att vara i Rynningeviken, även om jag bara hinner vara där en liten stund t.ex. mellan skolan och ett möte.
I lördags var det dags för bal för alla jurist och rättsvetarstudenter på slottet. Det var en helt fantastiskt kväll! Allt var perfekt, alla var så fina, glada och stämningen var intim och familjär snarare än formell. Jättegod mat, roligt spex, bra talare och sedan avslutades kvällen med lite dans:) Helt klart den roligaste formella sittning som jag varit på under studenttiden!
Min underbara vackra vän
Vilken underbar kväll det blev! Den bästa festen (hittills!) i år för min del:)
Våren har äntligen kommit! vad glad jag blir jag älskar solljus, det är den bästa energin, helt underbart! Och så är det så härligt med alla blå-och vitsippor:)
Ni får ursäkta mitt dåliga bloggande, men det är mycket som händer så här års...Jag måste passa på att rekommendera en väldigt bra restaurang i Örebro, nämligen Karishma som serverar indisk mat, väldigt gott:) det måste ni alla Örebroare testa:)
Igår kväll blev det 50 års fest för min moster Marianne. Lite släktträff, tipspromenad, god mat, tårta och vin och jag var mer än nöjd med min lördagkväll:)
En av alla mina kusiner (har många, slutade räkna för ett antal år sedan!) sov över hos mig och vi hade en härlig söndag tillsammans, pratade lite barndomsminnen *älska nostalgi*, gick en promenad och lagade vegetarisk mat tillsammans.
Hoppas att alla har haft en bra helg, imorgon är det måndag igen, ny vecka och nya tag!
Just nu händer det väldigt mycket i livet, det råkar alltid vara så varje år i april-maj, men det är bara roligt!
Detta år blir det mycket festligheter speciellt såhär på våren och på försommaren. Jag har bland annat blivit bjuden på bröllop i juni, bröllop är ju otroligt roligt att gå på, dessvärre är bröllopet i Frankrike och jag får se om jag har tid att åka ner några dagar (jag vill gärna hinna ta några dagar i Paris när jag väl är där nere). På lördag är det dags för 50 års fest för en av mina mostrar och jag tror att det börjar lite redan ikväll med lite busigheter och planer;)
Men de festligheter som kanske framförallt tar upp tid detta år är givetvis examen som jag förhoppningsvis klarar att ta ut i år:) Lina och jag har planer på att fira stort, examen tar man ju trots allt bara en gång i livet! Dessutom innebär det slutet på studentlivet och därmed skollivet för alltid. Åh vad sorgligt det känns när jag säger så, jag har haft så otroligt roligt som student och jag har fått förmånen att träffa så himla intressanta och spännande personer, jag skulle lätt kunna plugga allt en gång till! I sommar fyller ju både jag och Sofie 25 år det kommer att bli grymt! Sofie tar ju också examen i år, dvs. det blir dubbelfirande:)
Vilket festligt år jag har framför mig!
Bild på mig och Sofie från vår 23 års fest, ibland har vi firat våra födelsedagar samtidigt då vi nästan är som låtsastvillingar (det skiljer bara fyra dagar mellan oss), fast i år blir det dubbelt firande..
Det här inlägget har tagit mig en lång tid att skriva, eller nej inte att skriva men att faktiskt ta mig tid och sätta mig ner och skriva det! Jag vet att många av mina närmaste vänner läser min blogg och jag vet också att jag har missgynnat er under de senaste två åren och jag har tänkt att jag ska försöka ge en förklaring för min avskildsamhet även om det inte är en ursäkt. För drygt 1,5 år sen så blev jag ordentligt utbränd, det hela började med att jag kände mig ständigt enormt nervös, jag hade ett väldigt stort kontrollbehov, fick mycket ångest, glömde saker, var ledsen mycket, jag sov dåligt (vaknade ofta tidigt på morgnarna vid 4 tiden och kunde inte somna om) vilket gjorde att jag blev väldigt trött och jag orkade inte så mycket. Det började med att jag inte orkade vara med så mycket på sociala aktiviteter men det ledde till slut också till att jag inte kunde vara i skolan i alla dagar, vilket hade till följd att jag fick ta bort ett par kurser under min kursplan och på grund av det så tar jag min examen i vår och inte förra våren som det först var tänkt. När jag var utbränd var jag på en utbytestermin vilket gjorde det hela ännu svårare att klara av då varken läkare eller psykologer pratade engelska. Det värsta med att bli utbränd under min tid utomlands var nog faktiskt mina egna förväntningar, det var ju den tiden i livet som jag hade sett fram emot så mycket. Jag hade längtat, planerat och sparat pengar under en lång tid och sen när jag väl åkte så blev jag sjuk och kunde därför inte få ut så mycket utav min tid som utbytesstudent. Jag träffade jätteintressanta människor som jag önskar att jag hade haft tid, möjlighet och framförallt ork att lära känna närmare, inte minst mina svenska kollegor som jag hade med mig från Öret. När jag väl kom hem så fick jag fantastisk hjälp av vårdcentralen (jag är medveten om att inte alla får hjälp med psykiska sjukdomar i dagens Sverige vilket är grymt beklagligt!) vilket jag är otroligt tacksam över. Min läkare har aldrig "gett upp hoppet" trots att jag själv har varit nära många gånger. Ibland har det känts så dåligt att jag tänkt att "jag kommer aldrig klara av att ha ett vanligt jobb" och att "jag borde avsluta mina uppdrag omedelbart", jag är ju trött, ledsen och framförallt glömsk (dåligt minne är något som tar lååång tid att återfå om man har drabbats av en utmattningsdepression det kan ta flera år och i värsta fall kommer aldrig minnet tillbaka helt igen), men folk runt omkring mig har aldrig gett upp hoppet vilket har känts väldigt positivt. Mycket jobb har det varit att försöka återfå ett "normalt liv" (vad nu det är;)), det har krävts mindfulness, KBT, både i grupp och enskilt, zonterapi och inte minst SSRI-medicin, så kallade lyckopiller. Jag är långt ifrån samma person som jag var innan, när det kommer till prestationer, socialt liv, minne, osv. Jag blir fortfarande väldigt ledsen emallanåt, jag orkar inte i närheten så mycket som tidigare vilket är ett hårt slag för en prestationsprinsessa som jag (före detta ska tilläggas) och jag har fortfarande lite problem med passivitet de dagar som jag känner mig trött. Men jag är så enormt tacksam över alla de saker som jag klarar av att göra, bara en sån sak att kunna gå upp ur sängen varje morgon, klä på sig och komma iväg till skolan eller någon annan aktivitet gör mig så enormt glad. Att kunna läsa en bok och faktiskt förstå vad jag läser och komma ihåg det. Att bara kunna gå ut i naturen och betrakta det som är utan att vara någonannanstans i tankarna, eller att känna ångest, att helt enkelt bara kunna betrakta nuet som det är utan att känna inre smärta det är helt fantastiskt. Jag kan säga att jag har aldrig njutit så mycket av livet som jag gör nu, för att nu njuter jag vid varje chans som jag får!
Igår kväll var jag på en antirasism debatt med representanter från olika politiska studentföreningar alternativt ungdomsförbund. Jag tyckte att de var duktiga då de representerade sina partier bra, även om en del var mer "nya och gröna" än andra. Tänkte passa på att göra lite reklam för en antirasistisk vecka som hålls på universitetet nu under veckan, under projektnamnet "Vi är alla människor", jag vet att många Örebroare läser min blogg:) har ni inget särskilt för er en eftermiddag/kväll så tycker jag att ni borde ta er tid att gå på något event, mingla lite, se bekanta såväl som nya ansikten, samt lära er mer om antirasism, hur man kan bekämpa den,den strukturella rasismen som dessvärre finns inbyggt i samhället, osv. Lärorikt och trevligt, var med och bekämpa rasismen, kom förbi uni i veckan!
I lördags åkte jag hem till min underbara vän Lina, till hennes underbara lägenhet på Öster. Vi drack lite champagne och pratade studentminnen men även en del om framtiden, karrärsval, osv. Det känns så himla underligt att våran studenttid (läs vår vardag!) snart är över och att livet ska förändras drastiskt inom ett par måndader! Det har gått så enormt fort att plugga, tiden på uni har bara svept förbi!
Senare gick vi på säsongens sittning för alla jurist- och rättsvetarstudenter, som var just tjejsittning:) vilket innebär att killarna står för underhållningen, maten, alkoholen, osv.
Grymt kul var det, tom så kul att jag dansade så mycket att jag stukade foten, haha får nog till viss del skylla på alkoholen där! Det fick bli taxi hem, men det var det faktiskt värt! jag behöver komma ut och se lite folk:) Det var himla trevligt underhåll, bland annat fick vi tjejer satsa på den killen som vi trodde kunde göra flest armhävningar, Lina och jag gissade på rätt:)
, fast i år blir det dubbelt firande..
